Sömnandet, det eviga sömnandet...

Här hemma växlar vi oftast mellan två lägen: Katastrofsömn och Kalasbrasömn. En snorig näsa kombinerat med 4 nya tänder resulterade i att lill-luvan sov ganska dåligt under vad som kändes som en lång period. Nu har det vänt. Det började bli bättre redan vid påsk. Hon sov nästan hela nätterna, trots att vi hade varit borta på kvällen och hon hade somnat sent och i bilen (att jag lyckades klä av henne ytterkläderna, byta pyjamasbyxor och lägga över henne i sängen på skärtorsdagskvällen utan att hon vaknade är ett under!) Jag tänkte att de här nätterna bara var en tillfällighet men nu har det, med undantag från en natt då hon skrek hysteriskt i typ 2 timmar, hållit i sig i typ 1½ vecka...vågar man tro att det är en ny rutin?! Hon somnar mellan 19-20 någongång, sover till 4-5 nånting, äter en slurk och somnar sen om till typ 7. Helt okej tycker mamman! Inatt ratade hon min tutte för första gången någonsin. Jag antar att detta typ betyder att jag har slutat amma, snyft!