Behöver något uppiggande!

Första nätterna gick det bra, jag var bara lite trött på morgonen. Nu känner jag mig som en levande död. Tuva fortsätter att vakna vid 4 och vägrar somna om. Imorse somnade hon om och sov 1 timme mellan 6 och 7. Sen ville hon äta och både hon och jag kunde halvslumra fram till 8.15 ungefär. Men jag känner att det inte riktigt räcker för mig. Hon sover typ likadant hela dygnet, ingen skillnad mellan natt och dag. Det känns som det är svårt att styra hennes rutiner men jag hoppas att hon tids nog inser vad som är natt och vad som är dag.

Imorse är det första gången som jag har varit med om att Tuva visat tydligt att hon inte ville ha nappen utan tutten istället. Jag ammade henne och hon släppte bröstet hela tiden. Jag tänkte att hon kanske var mätt men ville snutta lite till så jag stoppade in nappen istället. Hon vart TOKARG lilla skruttan...

Jag har precis ätit frukost, en megabauta frukost. Jag ska ju äta så många points så jag måste försöka att äta rejält alla måltider så jag inte har massa points över som jag känner att jag kan äta godis och tjafs för. Jag la Tuva i babygymmet medan jag åt och hon somnade alldeles själv. Nu ligger hon i vagnen för det är skönare. Klockan 13 ska vi till hörselkliniken för ytterliggare en hörselscreening. Vi får hoppas att hon går igenom denna gång.

Allvaret!

Nu börjar allvaret och degandet är snart ett minne blott! Jag kör en testvecka själv hemma så får vi se om jag skriver in mig på viktväktarna nästa vecka. Jag tänker inte avslöja vad jag väger in mig på. Men jag får äta sjukt många points (eftersom jag ammar). Jag kan inte påstå att jag känner mig speciellt inspirerad men jag hoppas att den infinner sig längs vägen!

Händelserik helg!

Nu har en helg flugit förbi i ett rasande tempo, jag har hunnit med hur mycket som helst känns det som. Jag tycker att det är mycket skönt med helger eftersom Mattias är ledig, annars är ju varje dag ganska lik för mig!

I fredags var det dags för Tuva att gå på sin första fest. Min systers pojkvän fyllde 35 och hade fest för de närmast sörjande hemma i sin lägenhet. Det bjöds på tacobuffé, vin, god tårta och mycket trevligt sällskap. Det var första gången vårt gäng träffade hans gäng... tycke uppstod! Det var ju inte det lättaste att vara på fest med en liten bebis. Både jag och Mattias hade fokus på något helt annat än festen. Vi tog oss i alla fall hem i god tid, lilltrollet var trött och det var vi med!

I lördags mötte jag upp Ida och Thia på bussen ut till Ekerö. Vi skulle gå på klädbytardagen som anordnas 2 gånger per år. Vi hann förbi Hanna på en snabbfika innan vi var tvugna att bege oss dit, det gäller att vara i tid eftersom go´bitarna går fort. Efter att ha spenderat nästan en timme inne på klädbytardagen kom jag ut med en hel kasse med kläder för 250 kronor, jag kan tillägga att jag kände mig nöjd! Synd bara att de inte ordnar såna här dagar oftare för tusan va mycket man får för lite pengar! Vi stannade en stund hos Hanna och åt lunch och fikade. På kvällen kände vi oss möra så det blev film och godis i soffan medans Tuva sov som en stock.

Söndagen spenderades på Skansen i underbart, men blåsigt, höstväder. Det var höstmarknad och vi följde med för första året (mamma och pappa brukar alltid gå). Mamma köpte en underbar fårskinnfäll åt Tuva, vi köpte godis i gammeldags pappstrutar, åt mysig matsäck i solen, tittade på björnar, apor och älgar och tog ett familjefoto utklädda i gammeldags kläder. En lyckad dag helt enkelt. Jag trodde att Tuva skulle sova hela förmiddagen som hon brukar göra, men icke då! Hon vaknade precis innan vi skulle äta lunch så jag fick amma utomhus med henne inlindad i sitt täcke, men det gick bra det med!

Så här fin var Tuva trollet på sitt första Skansen besök.

Dylan tittar på alla napparna på Lilla Skansen.

Busungen försöker krypa in till älgarna...


Sötaste Dylan

Älskar höst.

Jag tillhör nog ett ganska ovanligt släkte, ett släkte som älskar hösten (jag vet att det finns fler av oss). Jag älskar såna där vackra höstdagar när luften är hög och krispig, löven är alldeles gula och röda och det doftar höst. MEN jag gillar även de dagar när det är gråmulet och regnigt och man bara vill sitta inne och kura ihop sig under en filt och dricka varm choklad. Jag gillar att det blir mörkare på kvällar och mornar och man kan tända ljus, inte bara till middag utan även till frukost. Jag blir aldrig deppig på hösten, kan däremot drabbas av en lättare vår-depression märkligt nog! Nu ska jag ut och njuta av denna underbara höstdag!

Utvecklingsfas?

Tuva har de senaste dagarna haft mycket svårt att komma till ro och somna. Hon är supertrött, man ser verkligen hur hon knappt orkar hålla upp ögonen, men ändå vägrar hon somna. Ilsk som tusan är hon men tillslut somnar hon ju, oftast med hjälp av tutten. Måste leta någonstans på nätet om det kanske är vanligt hos 7 veckors bebisar. För 7 veckor blev hon ju idag lillskrutt!

Idag hämtade jag ut ett paket jag beställt på Ellos, hade inte köpt så mycket men det jag köpt var helt okej! Shoppade även loss på HM, blev en topp, en kofta och en ny jacka (min storlek var slut så jag fick köpa en storlek mindre, men det gick bra). Nu väntar jag bara på skorna jag beställt så är hela utstyrseln fixad, de borde komma imorgon.

Var ju och lunchade med Sanna idag, det var kul att träffa henne. Sanna är min storasysters bästa kompis och jag har känt henne i hela mitt liv. Vi har dock inte umgåtts så mycket under åren eftersom det är några års ålderskillnad. Det roliga med det är ju att ju äldre man blir desto mindre roll spelar de där åren. När jag var liten var jag nog bara en jobbig lillasyster som alltid ville vara med men som mest störde. Det vände när jag var 15-16 år ungefär och jag fick vara med de mer. Nu tänker man inte ens på att vi inte är jämngamla... Trevligt hade vi i alla fall. En annan rolig sak var att jag träffade en gammal kompis jag inte träffat på flera år. Det visade sig att hon också är mammaledig och hon bor dessutom i Solna. Så nästa vecka ska vi försöka träffas och ta en fika!

Nu sover flickebarnet, kanske borde göra henne sällskap?!

Ny rutin...

Tuvan verkar ha fått en ny rutin: vakna vid 4-5 och vara vaken i typ 2 timmar. Kan meddela att mamman inte är förtjust!

Nu så...

...är alla inlägg från gamla bloggen upplagda med bilder och allt. Skönt att ha det samlat på samma ställe!

Idag har jag, Tuva och Dumle varit hemma hos Isabelle, Lovisa och Lilly och ätit lunch. Lilly är 5 veckor äldre än Tuva. Det känns jätte roligt att en sån nära vän som Bella också är mammaledig. Det är roligt att träffa mina arbetskamrater men det är något speciellt med någon man känt så länge. Jag och Bella har känt varandra sen vi var ungefär 15 år, det är ett tag!

Lilly och Tuva i babysittern, Dumle är nyfiken.

Sötaste Lilly och stolta storasyster Lovisa!

Tyvärr har trollet sovit dåligt inatt igen. Jag vet inte om det har varit magen som spökat. Hon var i alla fall vaken i 2 timmar. Först var hon bara glad och låg och pratade men sen blev tydligen tråkigt. Jag trodde att hon skulle sova lite längre imorse eftersom hon var vaken inatt, men inte då! Halv 8 började hon spöka och stöka. Hon spottade ut nappen och började gråta, jag klev upp och stoppade in den, hon somnade om sen spottade hon ut nappen och så vidare... Efter 45 minuter hade vi både fått nog och klev upp.

Igår var vi hos Ida och Thia och fikade. Vi var ner till Solna centrum och jag hittade äntligen en jacka. Jag köpte den dock aldrig eftersom jag har ett erbjudande som börjar gälla imorgon. Jag ska luncha med Sanna och springer förbi och köper jackan då, hoppas att den finns kvar i min storlek bara!

Jag är rätt nöjd för jag har varit ute och promenerat flera dagar i rad- Det är skönt men väldigt jobbigt, vart har min kondis tagit vägen? Snart är det slutdegat, på måndag skriver jag in mig på viktväktarna.

Igår kväll var Tuva lite hungrig, det fanns ingen tutte i närheten men hon hittade mammas haka istället, gullunge! Imorse hittade hon inte nappen, men det gick bra med giraffen giraffors mage. Vart ingen bra bild för jag hann inte innan hon vände sig!

Knasigheter...

Ja nu kommer det kanske se lite konstigt ut. Den första månaden med Tuva skrev jag i en annan blogg på familjeliv. Eftersom jag nu startat denna blogg vill jag ha allt samlat på ett ställe. Därför är alla inlägg innan "första inlägget" gamla ifrån den andra bloggen... lite uppdaterade med bilder också!

Tröttheten!

Usch och fy. Inatt har Tuva sovit DÅLIGT! Lilla trollet har haft ont i magen och det var jätte svårt för henne att somna. Hon somnade tillslut på mig i soffan, klockan var väl 12 ungefär. Jag kastade mig i säng för att få så mycket sömn som möjligt. Som tur var sov hon fram till 4 då jag ammade henne. Men det var inte bra, magen körde och hon fes som tusan. Man vet att hon har ont någonstans om hon gråter fast hon har tutten i munnen. Tillslut när klockan var framåt 6 så gav jag upp och gick ut soffan igen för att hon skulle kunna ligga på mig. Det fungerade, kunde efter ett tag lägga ner henne i sängen, har dock ingen koll på hur mycket klockan var då. Hon sov sen fram till 10 i morse. Jag känner mig trött idag och har försökt gått och lagt mig men inte kunnat sova. Får ta det lugnt idag ifall nästkommande natt blir lika illa...

Vi skulle ha åkt till Isabelle och hälsat på. Men med tanke på hur natten var så valde jag att skjuta upp det besöket. Hon är ju också mammaledig så det fungerade lika bra imorgon. Ida och Thia var dock hemma idag så nu ska vi hem dit på en snabbfika när vi ändå ska ut med hunden (hon bor ju bara en kvart ifrån mig).

Mattias jobbar kväll idag så han har varit hemma nu på morgonen. Tuva har varit på strålande humör och snackat och garvat med sin pappa. Jag har upptäckt att om hon får ligga utan kläder så trivs hon ypperligt med att ligga själv en stund, så det har hon fått göra nu på morgonen. Mattias provade att lägga henne på mage på bordet. Först försökte hon krypa (alltså hon gjorde kryprörelser med armar och ben men platt på mage) sen blev hon tokförbannad.

Igen vidare bild men hon var så arg så vi ville inte plåga henne mer.

Igår satt vi och åt middag i soffan. Dumle ville gärna smaka och hittade en perfekt tigg-position.

Förlossningsberättelse med bilder.

Jag skrev min förlossningsberättelse på familjeliv (www.familjeliv.se) en vecka efter att Tuva föddes. Här kommer den nu uppdaterad med lite bilder.

På måndag (alltså på BF 4/8) vaknade jag på morgonen och upptäckte att jag blödde litegrann. Väckte Mattias och berättade för honom att jag blödde men vi bestämde att vi skulle avvakta med att ringa förlossningen. Mattias gick och jobbade och jag upptäckte efter några timmar att jag fortfarande blödde, det var inte mycket och lite slemblandat men jag tänkte att det var lika bra att ringa förlossningen och höra bara. De sa att det lät helt normalt och förmodligen ett tecken på att förlossningen var på gång... LÄSKIGT!!!

Jag ville ha något att pyssla med under dagen så jag hängde med systrarna med barn till Mulle Meck parken i Järvastaden. Kände där att det drog en del i magen, som lätt mensvärk och magen kändes tung och det drog neråt väldigt mycket. Vi begav oss därifrån när ett enormt regnoväder drog in och Sara stannade och tog en snabbfika. Ungefär samtidigt som hon och barnen gått hem kände jag den första värken, klockan var c:a 18.00. Vi beställde hem pizza, tänkte att det var lika bra att "ladda" lite ifall det nu var på gång. Kände några fler värkar under kvällen och ägnade tiden åt att förbereda eventuell hundvakt under natten. Ringde Ida och frågade om hon kunde vara backupp och beklagade mig då över att jag inte hunnit åka och handla godis, dryck och mat till förlossningen...och 20 minuter senare hör jag någon tjoa utanför balkongen och där står Ida med en hel påse med godis, mat, dryck och tidningar... Söta Ida!!! Gick iaf. och la mig i god tid, tänkte att jag nog behöver all vila jag kan få!!!

Under natten fortsatte värkarna att komma då och då, i början inte speciellt regelbundet. Hade dock svårt att sova men jag var trött och sov mellan värkarna, än så länge gjorde det inte speciellt ont. Vid 4-tiden på morgonen började jag klocka värkarna och de var då regelbundna och kom var 10:e minut. Jag skickade iväg Mattias till jobbet eftersom det kändes som om det var en bra bit kvar, varnade dock honom om att jag förmodligen ville att han skulle komma hem om jag fick mer ont. Mamma ringde på morgonen och berättade att hon tänkte ta bussen hem från landet så hon kunde passa Dumle, hon undrade om jag ville ha sällskap och det ville jag gärna! Vi bestämde att hon skulle stanna över natten oavsett om vi behövde åka in eller ej. Hon kom strax innan lunch och det var skönt med sällskap! Hon vallade mig runt på en promenad med Dumle i ösregn, men det var jobbigt och gjorde ont. Därefter lagade hon lunch åt mig och på eftermiddagen kollade vi på film och jag försökte vila lite, viket var svårt eftersom värkarna nu ökat i styrka. Jag ringde till förlossningen och pratade med en jätte trevlig barnmorska. Hon tyckte att det lät som om jag kunde avvakta ett tag till och sa åt mig att ringa igen när jag upplevde att jag hade så ont att jag hade svårt att tala under en värk. Hon sa dock att jag gärna fick komma in tidigare om jag kände att det inte gick att vara hemma, men jag sa att jag stod nog ut en bra stund till. Mattias kom hem vid 17.30 och då hade jag rejält ont och c:a 5 minuter mellan värkarna. Mattias duschade och vi packade klart det sista i BB-väskan medans mamma lagade middag åt oss. Efter middagen upplevde jag det som om värkarna kom hela tiden och vi bestämde oss för att åka in på en kontroll. Vi pussade mamma och Dumle hej då, packade in oss i bilen och åkte till KS.

Väl inne på sjukhuset fick vi träffa samma barnmorska som vi pratat med på telefon. Jag fick först lämna ett urinprov och vi blev sedan invisade på ett undersökningsrum. På väg dit träffade jag på två doktorer som jag jobbar med, de önskade lycka till och jag sa att jag hoppades att jag inte skulle ha behov av att träffa någon av de under förlossningen. Barnmorskan kopplade upp mig till en CTG kurva samt lyssnade på bebisen hjärtljud som låg mellan 130 och 140 slag/minut. Hon gjorde sedan en vaginal undersökning och konstaterade att jag var öppen 4 cm och att vi var välkomna att stanna kvar på förlossningen, nu var det verkligen på allvar!!! Vi fick ligga kvar på undersökningsrummet i c:a 45 minuter, det var fruktansvärt varmt och jag svettades som en gris. Jag var dessutom tvungen att halvligga på rygg, något som jag inte gjort på väldigt länge och det var jobbigt för både rygg och rumpa. Tillslut kom barnmorskan tillbaka och sa att nu fanns ett förlossningsrum ledigt till oss, jag fick byta om till patientskjorta och snygga nättrosor och sedan gick vi över till förlossingsrummet.

Klockan var nu c:a kvart i nio och vi fick träffa en barnmorska som alldeles strax skulle gå av sitt pass. Hon informerade oss om allt och visade vart lustgasen fanns och hur jag skulle använda den. Mattias gick ut till bilen för att hämta BB-väskan och upptäckte då att vi glömt vår påse med mat, godis och dryck. Jag tyckte att Mattias kunde åka hem och hämta den, vilket han tyckte var onödigt, jag lyckades dock övertala honom och han åkte hem och lämnade mig ensam en liten stund.

Här kommer vi på att vi inte tagit NÅGRA bilder på magen, bäst att passa på!

Det dröjde ett bra tag innan jag provade lustgasen, jag satt i en fåtölj och löste korsord och hann inte upp i tid (lustgasen ska man börja andas in strax innan värken kommer) men det gick bra att andas igenom värkarna. Det dröjde inte speciellt länge innan jag blev trött, jag hade ju inte sovit på hela natten innan så jag gick och la mig på sängen. Där fanns ju lustgasen och den fungerade verkligen kanon! Enligt personalen skulle den inte direkt ta bort smärtan men den skulle göra så man blev avslappnad, och det spelar egentligen ingen roll på vilket sätt den fungerade men bra var den! Barnmorskan som kom på natten gav mig akupressur på ryggen och det var gudomligt skönt, hon visade även Mattias vart på ryggen han skulle massera. Kvällen fortlöpte på det sättet, jag låg i sängen och halvsov mellan värkarna och andades lustgas. Mattias satt i en fåtölj bakom och kom och masserade på ryggen och höll i handen när jag sa till. Värkarna kom fortfarande lika ofta men de gjorde mer ont.

Lustgas är bäst!

Timmarna gick, trots smärtan, väldigt fort. Någon gång vid ett-tiden på natten frågade barnmorskan om vi skulle se efter om det hänt något, det vill jag gärna och hoppades på att jag öppnat mig flera cm till. Jag hade dock bara öppnat mig ynka 1 cm till (totalt 5 cm) trots att jag hade haft rejält ont! Barnmorskan tyckte att det var dags att spräcka hinnorna, men hon sa att om de gjorde det skulle jag få mycket mer ont och hon undrade om det började bli dags för epidural. Jag sa att det ville jag gärna. Narkosdoktorn kom efter c:a 30 minuter och efter att ha försökt och misslyckats att sätta den 3 gånger sa hon att hon skulle ringa på sin överläkare som skulle komma och göra ett försök. Han var dock upptagen och kunde inte komma direkt. Efter detta börjar det bli lite suddigt för mig, jag minns att jag hade jätte ont men någon korrekt tidsuppfattning har jag inte, så här har jag tagit hjälp av förlossningsjournalen. Vid 02.30 var jag fortfarande bara öppen 5 cm så barnmorskan bestämmer att vi spräcker hinnorna trots att jag inte hunnit få någon epidural ännu. Efter detta får jag ännu mer ont, minns att jag tillslut bara ligger i sängen och gråter när narkosdoktorn äntligen kliver in genom dörren. Han ber så hemskt mycket om ursäkt att det dröjt så länge men han hade varit upptagen med ett trauma, jag säger att jag vet hur det kan vara men känner mig mycket lättad att han äntligen är där! Han har det inte heller så lätt att sätta epidural på mig och lyckas först efter 2 eller 3 försök. Själva sticket känner jag inte men det ilar när han för in katetern, tillslut sitter den där och jag får en testdos smärtstillande till att börja med.

Dags för epidural! I den här ställningen satt jag i vad som känns som flera timmar.

Det tar väl c:a 20 minuter efter jag har fått epiduralen tills jag är helt smärtfri, jag känner ingenting inte ens något tryck som personalen pratar om att man kan känna. Undersköterskan förslår att vi ska passa på att vila när vi har chansen och bäddar ner Mattias i en saccosäck på golvet medans jag sover i sängen. 2 timmar senare har jag fortfarande inte ont, barnmorskan kommer och undersöker mig igen och denna gång är jag öppen 10 cm! Nu kommer bebisen närsomhelst säger hon och jag känner att jag börjar bli nervös. Det är ju själva krystandet som jag har känt mig mest nervös inför, hur det kommer kännas och om jag kommer göra rätt osv. Tiden går och jag börjar få lite ont, säger till och barnmorskan kommer och fyller på epiduralen. Blir lite nervös att krystvärkarna bara ska komma utan förvarning och frågar barnmorskan om det kommer vara så, upplever dock inte att jag får något svar på den frågan. Vid sju går nattpersonalen av sitt pass och jag har fortfarande inte speciellt ont.

Dagpersonalen kommer och presenterar sig och säger att nu är det inte långt kvar. Strax därefter börjar jag få ont igen och barnmorskan säger att nu fyller vi inte på någon mer smärtlindring så att jag ska känna krystvärkarna. Smärtan eskalerar fort och vid tjugo över åtta ber jag Mattias ringa på personalen för då har jag ONT!

08.25 står det i min journal att jag börjar krysta. Det gör fruktansvärt ont hela tiden och jag känner inte när jag har en värk. Barnmorskan säger åt mig att dra in hakan i brösten, hålla kvar luften inne och trycka på. Hon trycker sina fingrar någonstans i mitt underliv och säger åt mig att försöka trycka bort de. Jag försöker att vrida mig för att smärtan ska lätta men det gör så ont hela tiden, perosnalen undrar om jag vill ligga på sidan med en fot i benstöd och det vill jag gärna men när de kommer med benstödet klarar jag inte av att röra på mig. Jag halvsitter i sängen med Mattias på min högra sida och personalen håller i mina ben. De säger hela tiden att de ser huvudet och att jag gör rätt men jag upplever inte att det händer något bara att det gör så fruktansvärt ont och jag känner inte heller det där trycket neråt som alla talar om att man ska känna. Barnmorskan får säga till mig när jag har en värk och ska trycka. Antar att det är epiduralen som fortfarande sitter i. Jag håller kramaktigt i Mattias hand och gör honom ganska illa, av någon anledning borrar jag in mina naglar i hans hand... De fortsätter att säga att huvudet är på väg, och plötsligt säger de att nu är halva huvudet ute, de säger åt Mattias att titta och att nu får jag inte krysta utan ska försöka andas ut resten av huvudet. Barnmorskan säger att nu kommer det svida till i underlivet men jag känner bara av värkarna och helt plötsligt är hela huvudet ute. Nästa värk tryckte jag på och helt plötsligt kommer bebisen ut och upp på mitt bröst, slemmig, varm och grå.

Alldeles färsk liten Tuva.

Jag gråter, mest av lättnad och hör att Mattias snörvlar brevid mig, undersköterskan frågar om vi ska titta vad det blev och lyfter upp bebisen mot mig och då ser jag att det är en TJEJ! Nu gråter både jag och Mattias (eller Mattias fick tårar i ögonen enl. honom). Jag upplever inte att smärtan släpper som alla säger att den ska göra, men några minuter efter hon är född krystar jag ut moderkakan och efter det släpper smärtan mer och mer. Barnmorskan undersöker mig och konstaterar att jag inte spruckit speciellt mycket hon syr dock c:a 7 stygn på flera olika ställen, nästan bara på insidan. Medans hon syr ringer jag allihopa som såklart undrar varför det dröjt så länge...

Att föda barn var utan tvekan de smärtsammaste jag varit med om, kvinnor överdriver verkligen inte när de pratar om förlossningar. Men trots detta är det nog ändå den underbaraste upplevelse jag varit med om. När jag ser tillbaka på förlossningen är jag jätte nöjd! Ja det tog lång tid, och det gjorde fruktansvärt ont men jag är så glad och stolt över att jag fick ut henne helt på egen hand (såklart med stöttning av både personal och framförallt Mattias). Jag var innan lite orolig över hur jag skulle uppleva det att vara patient, men jag kände mig så trygg och omhändertagen på förlossningen med all denna kompetenta och jätte gulliga personal. Om man hade frågat mig direkt efter förlossningen om jag skulle föda fler barn hade nog svaret blivit blankt nej... men nu en vecka senare har minnet av smärtan börjat blekna, och insikten om att jag fått en liten dotter börjar sjunka in... Så jag får nog ändå säga att jag trots allt tror att det blir fler barn.

Nu har det alltså gått snart 7 veckor sen Tuva föddes. Minnet av smärtan har nästan helt bleknat bort och kvar är bara känslan av att det var en underbar upplevelse. Jag kommer defenitivt föda fler barn, många fler barn!

Kladdkaka=MUMS!

Sara ringde och ville komma och fika och som den husmor jag är slängde jag ihop en kladdkaka. Den vart inte lika god som den jag bakade förra veckan, men den dög och gick åt som smör i solsken. Sebastian och Marcus var såklart med, de (framförallt Sebastian) tycker att det är jätte kul med Tuva. Sebastian är kanon duktig med bebisar/barn, blir skönt när hon är större och man kan få hjälp med lite barnpassning.

Så här söta är kusinerna när de gosar på landet.

Sebastian passade på att prova Tuvas babygym.

Marcus sötnos. Han kommer bli farlig med brudarna när han blir större.

Idag har Tuva på sig fina kläder från POP som hon fått av Idas mamma Ann. Så här söt är man då, hon klär bra i rött:

Mysfika i Barkaby

Senaste nätterna har Tuva sovit kanonbra. Det är otroligt vilken skillnad det gör när man får sova så här bra. Nu ligger hon och sover i sin vagn efter att ha legat en lång stund på sin pappa och myst! Mattias jobbade igår men är ledig idag. Solen skiner och det ser ut att vara varmt och skönt ute. Det är tävlingar på Huvudsta ridskola idag, vi kanske tar en promenad ner dit och tar en titt!

Igår var jag, Ida, Thia och Tuva i Barkaby. Vi strosade i affärerna, jag köpte en POP tröja till Tuva på outleten och sen tog vi en fika på uteserveringen i solen. En mysig dag helt enkelt. Jag försökte se om jag kunde hitta en jacka, men icke då. Tänk att det ska vara så svårt!

Thia på fiket.

Ida och Thia, sötisar!

Imorse hade Tuva kissat ner hela pyjamasen. Jag var tvungen att gå och byta på henne fast hon inte var vaken och sen kunde hon inte somna om. Hon låg i sängen och snackade med oss och sprattlade med sina små armar och ben. Det är inte långt mellan skratt och gråt. Ena sekunden garvar hon för att i nästa sekund gråta... Hon pratar bara mer och mer för varje dag som går.

Nu verkar hon ha vaknat. Vi får nog ta en promenad så hon får sova lite mer. Hon sover alltid jättebra när hon får åka vagn.

Stora tjejan

Glömde ju skriva igår.... BVC besöket gick jätte bra. Trollet hade gått upp ordentligt och väger nu 4125 gram och är 54,5 cm lång. Ja hon växer som ogräs mammas stora flicka. Jag tycker att hon börjar nästan få lite runda kinder, för övrigt är hon än så länge ett ganska spinkigt barn.

Tessan hjärta Ekerö.

Idag ska vi åka ut till Ekerö. Jag älskar Ekerö och längtar tills vi flyttar ut igen. Det är så tryggt och skönt att vara där ute. Man träffar alltid folk man känner när man är på Ica och handlar. Man kan gå i skogen. Dumle kan gå lös. Nästan alla mina nära och kära bor där. Jag är nog överdrivet familjekär. Efter att ha bott i Umeå (70 mil från alla) har jag lärt mig att jag är inte typen som bor ifrån min familj Jag trivdes jätte bra i staden Umeå, älskade att plugga där och träffade massor av underbara vänner. Men... det var helt enkelt för långt "hem". Man kan ju önska ibland att man vore född och hade sin familj på annan ort. Det är ju så ruggigt dyrt att köpa hus i Stockholm. Men hur många miljoner det än kostar så är det värt det, jag vill aldrig bo någon annanstans.

Dumleman

När jag var gravid fick jag nästan dagligen förfrågningar om hur lilla hunden skulle reagera när bebisen kom. Tänk om han blir jätte avundsjuk? Tänk om han inte tycker om bebisen? Hur ska det gå när med tanke på att han är så van vid att vara nummer ett? Hur ska han kunna fortsätta sova i sängen? Tänk va alla ska oroa sig. Jag var aldrig orolig, det sa jag också till alla som undrade. Jag har aldrig riktigt förstått det där med att ta ut saker och ting i förväg. Jag resonerade som så att det får helt enkelt lösa sig. Bebisen kommer komma, Dumle kommer finnas kvar och han får anpassa sig. Och tänk... bebisen kom och allt löste sig galant. Dumle var mindre intresserad när Tuva kom hem. Han märkte ju klart och tydligt att det var en ny person i lägenheten. Han sprang runt här som en tok och nosade. Tillslut hittade han det nya, nosade henne på huvudet, slickade henne på örat och gick och la sig igen! Jag visste visserligen att det inte skulle bli något problem, jag känner min vovve. Så här söta är mina smågrisar när de myser i soffan:

När vi fick hem vår fina vagn upptäckte vi att varukorgen är väldigt stor. Eftersom vi har en hund som älskar att gosa in sig på mjuka fluffiga ställen tänkte vi att han kanske kunde ligga där under vagnen typ när man åker buss och liknande. Härmodagen var jag hemma hos syrran och hennes kille och åt middag, jag tog bussen dit. När vi stod och väntade på bussen visade jag Dumle vart han kunde ligga. Han hoppade så gärna in under vagnen och låg där medan vi väntade på bussen, när jag hoppade på bussen, hela resan, när jag hoppade av bussen och halva vägen från bussen. Under kvällen gick han och la sig under vagnen flera gånger, det var tydligen mysigt. Bildbevis:

Det är skönt att sova

Inatt har Tuva sovit hela natten i sin egen säng. Ja nästan i alla fall. Hon somnade till Idol (alltså vid 20.30) sov till 02 ungefär då jag lyfte över henne till min säng och ammade. Både hon och jag somnade visst och när jag vaknade vid 04.30 lyfte jag tillbaka henne i sin egen säng igen, och hon somnade om!!! Hon vaknade igen vid 07.30 och ville äta. Jag har fortfarande hört henne nu på morgonen men lite mindre än när hon ligger brevid mig, och jag har sluppit alla sparkar i magen och på brösten. Vi sover mycket bättre båda två när hon ligger i sin egen säng.

Snart dags att åka till BVC, ska bli spännande att se hur mycket hon gått upp.

Fika all day long...

Jag och min kamrat E var och fikade på Vurma i Hornstull. Mycket trevligt fik, mycket trevligt fika, mycket trevligt sällskap. Vi åkte tunnelbana för första gången och det gick finfint. Jag har dock lite rulltrapps-skräck och åker istället de äckliga nerpissade hissarna ner till tunnelbaneperongen... måste komma över det där och lära mig åka rulltrappa tror jag! I alla fall så har E en liten kille som är ungefär 1 ½ månad äldre än Tuva. Vilken liten (nej jag menar stor, killen drog storlek 68 redan) gladskit han var, han var supernöjd och garvade hela lunchen. Tuva var otroligt nog också nöjd, hon låg till och med själv på soffan på fiket medans jag åt min sallad! Det blev endast en kort fika eftersom E behövde gå till dagis och hämta sina stora killar. Nästa gång får vi träffas lite tidigare så vi hinner kackla lite mer. Imorgon ska jag träffa ytterliggare en mammaledig arbetskamrat (man kan tro att alla mina arbetskamrater är mammalediga va?!), ska i vilket fall bli mycket kul!

Senaste dagarna har det luktat illa i vår tvättmaskin. Jag provade idag att tvätta en tom maskin på 90 grader för att få bort lukten men jag tycker inte att det försvunnit. Syster tipsade om att jag skulle slänga in en diskmaskinstablett och köra på 90 grader så imorgon ska jag prova det. Jag har i alla fall tvättat rent den lilla lådan där man häller i tvätt- och sköljmedel, den var riktigt äcklig! Hoppas att detta hjälper för det luktar inte gott!

Nu börjar jag bli riktigt trött. Tuva hade en konstig natt, natten till idag och sov inte bra alls. Eftersom vi var på Dylans kalas i tisdags så vart hennes rutiner lite fel och hon hade svårt att somna på kvällen. Jag fick gå ut till soffan och ligga där tills hon hade somnat så jag kom i säng sent. Dessutom vaknade trollet tidigt imorse... Nu sover hon i alla fall sött i sin säng och det hoppas jag att hon gör många timmar till. Natti natt!

Tack och lov för vänner

Jag har precis kommit hem från ett besök på jobbet, den här gången hade jag dragit med mig två också mammalediga arbetskamrater. Det blev ett mycket kort besök. De andra två har lite större barn (typ 1 år) och de lessnar fort. Det är bättre att träffas hemma hos någon där grabbarna kan roa sig lite lättare. Det var i alla fall mycket trevligt och vi hann till och med en fika. Tuva var riktigt social och sov hela besöket!

Jag fick precis ett SMS från en annan mammaledig arbetskamrat så snart ska jag och Tuva dra iväg på lunch träff med henne. Jag har bra tur jag som har så många vänner!

Lilla skrutt ligger i babysittern och håller på att somna, jag ska stoppa ner henne i vagnen och gå ut med hunden tror jag bestämt!

Shoppingfiasko

Åhhh suck, jag fick lite egentid idag för att gå och shoppa utan Tuva-trollet. Hon och pappa skulle leka hemma. Det gick åt skogen kan jag ju meddela. Ingenting passade på min oformliga, degiga alldeles för feta kropp. På HM hittade jag en jättefin skjort-tunika sak, men den gick inte igen över brösten... Jag skulle försöka hitta ett par snygga stövlar men hittade inga som föll mig i smaken. Det slutade med att jag kom hem med ett par nya gympaskor till mig och några handukar och ett par jeans till Tuva (och jag hade bestämt att jag inte skulle köpa något till henne ju). Ja ja jag får göra ett nytt försök snart igen...

Vi har precis hemkomna från Dylans 2-års kalas. Det blev en succe, lilla skrutten älskar verkligen uppmärksamheten. Han njöt i fulla drag när vi sjöng tre födelsedagssånger för honom! Tuva däremot tyckte inte att det var så roligt. Hon var ledsen mest hela tiden och var bara nöjd när hon fick sitta hos mig. Man blir ju lite stolt men det är jobbigt att hon verkar tycka det är jobbigt med så mycket folk eftersom min familj är stor och högljudd och vi nästan alltid är så många! Jag får hoppas att hon vänjer sig snart.

Idag var vi ut till stallet allihopa. Fille skulle skos. Jag måste verkligen lära mig planera bättre. Det vart smått kaosartat när vi skulle åka. Klockan var alldeles för mycket och Tuva bestämde sig för att äta när vi skulle åkt för typ en kvart sen.... ja ja vi kom fram i tid, en aning stressade bara. Slutet gott allting gott.

Dags att nanna kudden, bjuder dock på en idolbild bara för att hon är så söt!

Borta bra men hemma bäst

Ja så är det verkligen. Vi har haft det bra i Härnösand men fan va skönt det är att vara hemma igen. Tuva sov okej under tiden vi var borta men hon sover så mycket bättre när vi är hemma. Inatt sov hon mellan 21 och 03.30 i sin egen säng, det är skönt tycker mamman.

Vi har åkt ifrån Mattias mamma så många gånger, men den här gången är första gången jag tyckte det var lite sorgligt. Det känns tråkigt att hon får träffa Tuva så sällan. Jag sa åt henne att hon gärna fick komma ner i oktober om hon vill men annars blir det inte förrens dopet i november. Farmor tycker att det är så kul med Tuva, hon bär omkring på henne så fort hon får tillfälle, hon har ju träffat Tuva förut men för den övriga familjen var det första gången. På fredagen var det middag hemma hos farmor med faster och alla kusinerna. På lördagen åkte vi ner till Sundsvall och kollade när Jocke spelade fotboll. Sen åkte vi till Birsta och handlade present till Dylan som fyller 2 år. På kvällen åt vi middag hos farbror Tomas och faster Ulrika. På söndagen åkte vi och hälsade på Mattias farmor Agnes. En superpigg jättefräsch 96-åring. Hon tyckte att Tuva var jättefin. Vi passade på att ta en hel del bilder. Man vet ju inte hur många gånger hon får träffa Tuva. På måndagen var det dags att åka hem igen. Det har blivit många timmar i bilen för Tuva under helgen. Ditresan gick super bra och Tuva sov HELA vägen. Vi stannade självklart och lät henne vila ryggen men hon vaknade knappt då heller. Hemresan gick nästan lika bra, hon sov fram tills vi hade några mil kvar. Då vaknade hon och var jätteledsen, vi fick stanna vid en mack och plocka upp henne. Hon tystnade ganska snabbt, ibland är det bara lite närhet man vill ha!

Det har varit jätteskönt att Mattias har varit hemma några dagar. Jag behöver lite avlastning ibland, speciellt på nätterna. Mattias har tagit henne jättemycket och jag har fått sova. Han är bra att ha ibland!

Tuva och gammelfarmor Agnes:

Om packning

Jag hatar att packa. Jag tror att det beror på att jag inte har någon känsla för hur mycket man ska packa. Det är extra svårt nu när man har en liten bebis att packa åt. Hur vet man egentligen hur mycket hon behöver, hur mycket hon kommer spy ner sig och hur kallt det kommer vara i norrland. Vi har löst det genom att packa typ allt hon har. Imorgon bär det i alla fall av till Härnösand och Sundsvall. Första gången Tuva åker bil så långt, hoppas att det går bra.

Jag satt och ammade hemma hos Hanna idag när Dylan råkade välta ner en burk i huvudet på Tuva. Hon blev så ledsen, trots att hon tuttade. Det är nog första gången hon blir ledsen för att något gör ont. Även fast jag tycker synd om henne när hon har ont kan jag inte låta bli att tycka att hon är väldigt söt när hon gråter sådär... lillgrisen!

Övernattning hos mormor

Vi är ganska precis hemkommna från Ekerö. Vi har ju spenderat natten där med anledning av pappans frånvaro (kurs med jobbet). Natten gick sådär. Trollet ville inte sova i egen säng så hon, jag och Dumle fick dela på 105 cm. Jag har dock varit pigg idag så jag har uppenbarligen sovit okej i alla fall.

Idag har vi varit och hälsat på både på mormors jobb och moster Hannas jobb (som även är mitt före detta jobb). Vi promenerade faktiskt både dit och hem, och det var jobbigt men ganska skönt. Tuva sov hela tiden!

Fikat med arbetskamraterna igår var mycket trevligt, vi kacklade och kacklade så klockan blev jätte mycket. Kladdkakan blev också mycket trevlig! Jag saknar inte jobbet direkt, men jag saknar mina arbetskamrater...

Nu har Tuva sovit en lång stund men började precis gnälla, får nog ta hand om henne nu!

Här är förresten Tuvas favoritmin:

Om degighet.

Usch och fy va man är degig. Jag gick ju upp en del under graviditeten. En del är ungefär 10-12 kilo, vet inte exakt. I vecka 36 när jag var hos barnmorskan hade jag gått upp totalt 8 kilo men sen drog det iväg lite på slutet, förmodligen en hel del vätska, det var ju ruggigt varmt sista veckorna. Nu sitter jag i alla fall här 1 månad efter utpluppning. Visserligen en 7-9 kilo lättare än i vecka 40 men betydligt degigare än förra året. Jag hade ju bestämt mig för att gå ner i vikt när graviditeten var avslutad och nu inväntar jag bara inspirationen, som lyser med sin frånvaro. Hur löser jag detta då: Jo jag klär mig i de mest oformliga kläder jag hittar, sätter upp (mitt mycket oklippta) hår i en praktisk aptråkig frisyr och använder inget smink alls. Kan ju säga att detta sätt inte direkt bidrar till ökad inspiration. Jag har ju tänkt att promenera en hel del med hunden men det går sådär. Visserligen har Tuva tidigare inte gillat att promenera, men det är ett minne blott så det kan jag inte använda som ursäkt. Får helt enkelt erkänna: det är JOBBIGT att promenera. Jag har alltid (trots min övervikt) haft bra kondis men inte längre. Jag har tänkt att jag så småningom blir inspirerad men nu börjar jag tro att det inte kommer hända. Får kanske sätta upp ett slutdatum?! Slutdegat!!! Återkommer om detta.

Morfar diggar Tuva

Morfar har precis varit här och ätit lunch. Han köpte med sig sushi...gott! Min pappa älskar verkligen bebisar, han har alltid varit extra engagerad i alla mina syskonbarn när de varit små. Tyvärr svalnar intresset något när de blir större och mer svårhanterliga. Hitills har ju bara mina föräldrar haft "pojk"-barnbarn, Tuva är första flickan och blir lätt bortskämd av hela familjen.

Senaste dygnet har lill-skruttan inte velat somna riktigt. Det tar en jäkla tid innan hon somnar och hon vaknar av minsta lilla typ när jag försöker lägga ner henne. Inatt var hon extra besvärlig och hade bestämt sig för att vara vaken, något som jag inte var särskilt förtjust i. Mellan 01 och 03 vägrade hon somna, hon skulle snacka, sprattla, rapa, kräkas och vråla men INTE sova. Jag har upptäckt att hon föredrar att sova utan kudde, helst vill hon ligga i höjd med mitt bröst (även om hon inte äter) på sidan. När hon får ligga så sover hon så skönt så, jag sover inte lika skönt men offrar mig så gärna för lilla prinsessan.

Jag har precis bokat tid för dop. Det blir den 22 november kl. 12 i Ekerö kyrka. Mattias syster hade önskemål om att det skulle bli den 29 november, men då gick det inte att boka kyrkan eftersom det var någon köraktivitet där då. Det var inte bestämt vilken präst det skulle vara än, och jag håller tummarna för att det blir någon bra (finns en präst jag helst inte vill ha). Det kommer bli dubbeldop eftersom det är så de gör i Ekerö församling, men det blir nog bra.

Idag skulle Mattias försöka komma hem lite tidigare som en liten kompensation för att han kommer vara borta på kurs i två dagar och en natt. Jag och Tuva kommer sova hos mormor och morfar under tiden han är borta, mest för att få lite hjälp med hunden men även för att det blir så ensamt annars. Imorgon får vi besök av Carro och Jenny från jobbet, ska bli riktigt mysigt!

Om amning

Att amma gör ont, det är ett faktum. Första tiden när mina bröstvårtor var två stora sår var amningsnappen min bästa vän. Det blir bättre tack och lov. Nu har jag, de senaste dagarna haft problem med mitt högra bröst. Min första tanke var såklart att jag fått ett nytt sår där, men nej då, inte ett sår så långt ögat kan nå. Vilket tyvärr innebär att amningsnappen inte hjälper ett skit, gör tyvärr nästan saken värre. Det gör förbannat ont när hon tar tag, som tur är släpper smärtan efter ett tag.

Idag har varit en amningsdag, Tuva har ätit och ätit och ätit. Så mycket mat måste ju komma ut någonstans, och min skapare va barnet har skitit idag. Har tappat räkningen på hur många bajsblöjor jag har bytt. De första dagarna/veckorna i livet hatade Tuva skötbordet. Så fort hon landade där satte hon igång att vråla. Det har förändrats! Nuförtiden älskar Tuva skötbordet (vilket underlättar när man byter blöja så ofta som vi gjort idag), hon njuter i stora drag och pratar och pratar med duschväggen och handuken. Jag förstår inte varför hon inte kan vara lika nöjd när hon ligger på andra ställen.

Nu sitter Tuva hos pappa. Jag älskar verkligen att vara hemma med Tuva, det är ljuvligt! MEN det är väldigt skönt när Mattias kommer hem och avlöser mig. Skönt att en liten stund få vara bara jag och inte ha en bebis på armen hela tiden. Idag fick jag laga middag medans Mattias tog med sig Tuva ut på en promenad med Dumle. Innan pappa kom hem låg Tuva en stund i babysittern och snackade med bollen, ringen och nallen som hänger ovanför henne. Jag har förevigat detta på kort, men jag har lånat Tomas kamera och har ingen sladd att ladda över korten med tyvärr, får bli en annan gång.

Uppdaterat: Har nu laddat över korten!

Första inlägget...

Tusan så spännande, har länge tänkt skapa en blogg och så med några enkla klick var det gjort! Passar på att skriva mitt första inlägg medans Tuva sover sött i vagnen, hon kommer förmodligen vakna vilken sekund som helst.

Idag har jag hitills (tror dock inte att det kommer bli någon större förändring under timmarna som är kvar på dagen) slappat big time. Jag har visserligen varit ute med hunden samt sprungit ner till Vi och köpt fil och godis, så jag har varit utanför dörren sammanlagt kanske 20 minuter idag. Men jag får väl skylla på att vädret inte direkt är lockande (gråmulet och duggregn). Jag ska bättra mig, jag lovar, både vad gäller utevistelsen och godiskonsumtionen. Jag borde verkligen promenera mera, både jag och Tuva gillar faktiskt att vara ute och gå. Under graviditeten klagade jag på att jag inte kunde gå långpromenader och nu när jag faktiskt kan röra mig obehindrat så är jag för lat... SKÄRPNING! Och Tuva då: jo hon sover som en liten prinsessa när vagnen rullar, så ingen ursäkt där inte!

Inatt skedde det jag inte trodde skulle ske förrens Tuva var typ 18 men, och håll i er nu, hon sov faktiskt i sin egen säng. Inte hela natten ska väl erkännas, men fram tills första amningen i alla fall. Och faktum är att både hon och jag sov jätte gott. Tuva sov från klockan 21 till klockan 02! Jag har ju trott att jag skulle ha svårt att koppla av om inte Tuva låg brevid mig, men det gick förvånansvärt bra, den rutinen kommer vi fortsätta med. Resten av natten sov hon ju i vår säng och efter att ha ammat vid 06 hade hon svårt att somna om igen. Jag kände mig inte färdigsoven så trollet fick finna sig i att sova en stund till. Hon somnade efter en hel del bök och stök på min arm och när jag vaknade vid 08.30 sov hon fortfarande. Jag lämnade henne i sängen och gick upp för att äta frukost. Saken var den att hon hade själv knorrat runt så att hon hamnat på mage, och hon sov så gott att jag inte hade hjärta att flytta på henne (både förlossningen och BVC tjatar på att barnen absolut inte får sova på mage). Sprang in och tittade till henne hela tiden som värsta hönsmamman och tillslut fick jag säga åt mig själv att jag och mina systrar sov på mage jämt och vi överlevde ju tydligen (förr i tiden var rådet att barnen absolut skulle sova på mage).

Det är så härligt att spendera dagarna med Tuva. För varje dag som går blir hon roligare och roligare. Jag lär mig mer och mer om henne. Och jag älskar henne mer och mer för varje dag som går. Ibland kan jag titta på henne och nästan börja gråta bara för att hon är så fin, och hon är min!!! Jag tycker nästan att jag är lite töntig, men jag skyller på hormoner. Hon har börjat prata en hel del, nu är det inte längre något tvivel om att det är det hon gör. Det fungerar bara några minuter dock, hela hon spänner sig, armar och ben fäktar och hon blir röd i ansiktet av ansträgningen. Hon studerar mitt ansikte och rör munnen som om försöker göra likadant som mig. Och sen efter minuter av koncentration kommer några små obegripliga pip ut och det slutar alltid med att hon blir tokarg och sätter igång att vråla, förmodligen för att det inte fungerar som hon tänkt sig. Lilla sötråttan...

Tuva har haft ont i magen idag och fisit som stora karln... tusan va den lilla söta kan fisa illa. Jag har skämtat med min syster att jag ska trycka upp en body åt Tuva där det står: Tycker du jag fiser illa skulle du träffa min moster. Det är inga tvivel om vem Tuva ärvt sin risiga mage ifrån. Jag tycker så synd om henne när hon får ont i magen, hela hon blir spänd och hon river och slår sig själv i ansiktet, lite självdestruktiv unge det där!

Nu ska jag återgå till min dagliga teverutin. Vi har ju bara 1:an, 2:an, 4:an och 9:an (ja 24:an, barnkanalen, och öppna kanalen men de kan ju knappast räknas) så det är ju inte direkt högklassig underhållning, men jag är en rutinmänniska.

Jag har inte fört över de senaste bilderna från kameran till datorn, men bjuder ändå på en (gammal som i typ 2 veckor sedan) idolbild på det vackraste jag vet: Tuva-trollet!

1 månad.

Igår var det 1 månad sedan lilltrollet föddes. Det är inte klokt va tiden går fort!!! Vi har börjat komma in i rutiner här hemma. En vanlig dag ser ut ungefär så här: Tuva vaknar vid halv nio, jag byter blöja, klär på henne och mig och sen sätter vi oss framför morgonteve och Tuva får äta. Hon håller låda nån timme eller 1 ½, ligger en liten stund i sin babysitter medans jag äter frukost. Hon är dock inte nöjd att sitta själv någon lång stund. Vid tio-tiden vill hon oftast äta igen och somnar sen vid bröstet. Jag stoppar vanligtvis ner henne i vagnen och får mig lite egentid. Vid tolv-tiden får hunden sin lunchpromenad, ibland en lite längre promenad, ibland en liten kortare. Tuva sover oftast under tiden. Väl hemma brukar jag hinna laga och äta lunch innan Tuva vaknar igen. Hon äter och är vaken kortare stunder under eftermiddagen, oftast är hon ganska nöjd. Hon sover inte lika lång stund som på förmiddagen men brukar ändå hinna med ett par timmars sömn. Pappa kommer hem vid halv fem tiden och vi börjar planera för middag. Tuva är oftast gnällig på kvällarna och vill gärna sitta i famnen. Någon av oss lagar middag (oftast jag om inte Tuva vill äta) och vi får tyvärr väldigt ofta äta den var och en för sig eftersom prinsessan vill sitta hos någon av oss. Hon somnar vid åtta tiden ungefär och sover tills vi går och lägger oss (vid halv elva ungefär), då väcker jag henne, byter om till pyjamas och ammar henne en sista gång. Hon vaknar mellan ett och två och vill äta, somnar oftast om på en gång och vaknar sen igen vid halv fem-fem någon gång. Efter detta amningstillfälle har hon ibland svårt att somna om och vill gärna ligga i min famn, vilket hon oftast får. Ibland vaknar hon senare än fem och har då MYCKET svårt att somna om. Sen sover hon till halv nio (vaknar märkligt nog nästan alltid samma tid)...Ja så ser vår vardag ut ungefär...

I torsdags var jag och Tuva ute på Ekerö (pappa jobbade kväll). Vi plockade upp mormor på KS och åkte sen till Solna och shoppade litegrann. Efter det åkte vi hem till moster Hanna och fikade med Dylan, Hella och Texas. Vi åt middag hemma hos mormor och morfar och Tuva låg på bordet på en filt under tiden. Det är väldigt tidigt men både mamma och jag är helt säkra på att hon "pratade", hon tittade rakt på sin mormor och jollrade och fäktade med sina små armar och ben. Hon låg länge och pratade med väggen också. Mormor hävdar bestämt att Tuva ler åt folk (och har gjort det sedan hon var typ två veckor), jag ser att hon ler men har svårt att tro att det är "medvetet" jag tror snarare att det beror på bubblor i magen eller liknande.

I tisdags åkte jag ju för första gången bil med Tuva själv (hon sitter ju i baksätet eftersom vi har airbag fram). Vi åkte ju bara fram och tillbaka till sjukhuset och ditresan gick jätte bra men på hemvägen skrek hon hela vägen. Känns lite jobbigt att inte se henne så i torsdags åkte jag förbi Babyland och köpte en sån där spegel som man sätter på nackstödet, så nu ser jag henne... skönt! Ut till Ekerö fick vi ju sällskap av mormor men på hemvägen åkte vi själva, och Tuva sov hela vägen tack och lov. Det kommer ju bli så att jag kommer åka en hel del bil med henne själv, som tur är gillar Tuva verkligen att åka bil och sover nästan jämt hela vägen.

I fredags var jag och Tuva hemma hon Sara och Tomas och åt middag (pappa jobbade kväll igen). Mattias kom dit efter jobbet och vi spelade guitar hero. Tuva var trevlig och glad hela kvällen. Sov i vagnen länge så att mamma till och med fick äta middag ifred... Vi gick hem och var inte hemma förrens vid tolv-tiden. Det blev lite sent och Tuvas rutiner gick helt åt skogen, hela helgen har varit jätte konstig för henne och hon har haft mycket svårt att komma till ro. Nu ligger hon och sover i vagnen. Jag försökte lägga henne i sin säng eftersom jag vill att hon vänjer sig vid att ligga i den men det gick inte! I veckan ska pappa åka på kurs och vara borta i två dagar och en natt... vi får se hur det går.

Tuva c:a 1 månad.

Tuva 4 veckor.

Oj nu var det ett tag sen jag skrev något, dagarna går så ruskigt fort så jag hinner inte riktigt med. Idag blir lill-trollet 4 veckor och det känns som om hon alltid har funnits och som om det var igår vi var på förlossningen, ja ungefär sådär sammanfattat... galet helt enkelt.

Vi börjar så smått komma in i rutiner här hemma, vardagen fungerar bättre och bättre, skönt! Mattias jobbar och är borta mycket känns det som, tråkigt att han träffar Tuva så lite... men så är det när man jobbar heltid. Mattias jobbade ju i lördags så han var ledig måndag istället. Söndagen blev en riktig slapp-dag, vi åkte en sväng och handlade och tog en halv-långis med hunden men annars var vi bara hemma och gosade. I måndags åkte vi ut till Ekerö för att hjälpa morfar passa Dylan. Vi åt lunch på lilla V och trollet sov hela tiden, duktiga flickan!

Igår var vi på det tredje besöket på hörselscreeningen, men icke då inget resultat nu heller! Vi känner oss dock inte speciellt oroliga, Tuva hör det är vi säkra på, inte omöjligt dock att hon har någon lättare hörselnedsättning... Hon som gjorde testet var inte heller speciellt orolig, hon sa att det var vanligt att det inte fungerade när de var så här små. Vi ska i alla fall få en ny tid till hörselkliniken någon gång i oktober. Eftersom hörselscreeningen ligger på våningen under mitt jobb kände jag att jag var tvungen att springa upp och säga hej. Blev dock ett låååångt besök eftersom en 50-åring skulle firas. Stannade och åt smörgåstårta och bullar och annat gott. Tuva fick jätte fina presenter av de på C 14. Var även ner på akuten och hejade och lovade att komma tillbaka snart.

Idag har Karin och Helena med tillhörande barn varit här och fikat, mycket trevligt med sällskap och mycket trevligt sällskap dessutom. Det var jätte länge sen jag träffade de men jag ska försöka se till att träffa de oftare nu när jag också är hemma hela dagarna. Tuva hade svårt att koppla av när gänget var här, hon sov hos mig men mycket oroligt. När de åkte hem stoppade jag ner henne i vagnen och tog en promenad med Dumle. Tuva somnade på en gång och sover fortfarande gott. Hon gillar att ligga på sidan i vagnen med nappen och en filt upp framför ansiktet, då somnar hon nästan på en gång.