Nu börjar

allvaret. I förra veckan började jag jobba, jag är redan less. Det finns inget som känns bra med att gå och jobba när man blir tvungen att lämna den där lilla lilla flickan...Men men, jag har inte så mycket val!

Tuva har det bra med pappa alla fall. De leker, promenerar, läser, äter, sover och har det superbra. Hon är verkligen super rolig för tillfället. Många ord och uttryck börjar komma nu. Hon vet hur hästen, hunden, kossan, katten och hönan låter. Hon kan säga; docka, katt, tack, hej, hej då, mamma, pappa, titta, där och säker fler ord jag inte kommer på för tillfället. Hon förstår vad jag menar om jag säger att vi ska borsta tänderna, då går hon till badrummet, om vi ska äta, då går hon till matstolen osv. Hon älskar att vara ute och vill helst promenera själv, helst vill hon hålla någon i handen för att det ska kännas lite extra tryggt. På hundpromenaden är det Tuva som ska hålla i kopplet, det blir arga miner om någon annan tar över kopplet. Hon älskar att lyssna på musik och cd-spelaren går varm hemma hos oss, alltid samma skiva. När hon vill lyssna på musik går hon fram och pekar på hyllan där cd-spelaren står och låter -uhh uhh.

Nya datorn har kommit så jag hoppas det blir lite fler uppdateringar framöver, fattar bara inte hur jag ska hinna. Kan någon snäll skäl skänka mig några fler timmar på dygnet??