Vi är på banan igen....

Jag tror nog att jag vågar säga att faran är avstyrd nu. Jag har varken pumpat eller gett henne flaska på flera dagar. Den sista urpumpade mjölken är infryst och hon nöjer sig helt och hållet med det som mina bröst producerar. Det känns som om jag kan pusta ut. Det var först när mjölken började sina som jag insåg hur viktigt det var för mig att amma och hur underbart mysigt det är med en nöjd liten bebis som kikar upp på mig från bröstet. Det är som om mitt liv stått på paus under tiden amningen har strulat och att jag nu kan börja leva det igen, känns skönt att kunna tänka på annat igen. I alla fall fanns det inte pumpar att hyra på BB, så i tisdags ilade jag iväg och köpte en. Inte lika effektiv som den från jobbet, men mycket mer högljudd. Nu har jag en ifall det skulle börja strula igen. Jag tror att Tuva gått upp massor under den här veckan, känns som hon har sprängt 5-kilos gränsen, jag har dock inte vägt henne eftersom BVC var stängt när jag var där för att väga i torsdags. Sist vägde hon 4420 gram. Det positiva med den här erfarenheten är att vi nu vet att hon tar flaska och det innebär att jag kan få några timmar då jag kan göra annat ibland då och då (läs: åka till stallet och RIDA).

Äter med flaska i pappas knä.