Gnäll

Vilken tråkig unge jag har för tillfället. Dagarna består i stort sett av ett enda långt gnällande. Hon är nästan aldrig nöjd med att leka själv på golvet, det fungerar bara några minuter innan hon börjar gnälla igen. Jag har provat att strunta i hennes gnäll, tänker att det ska väl gå över tillslut men det bara eskalerar och blir tillslut till ett hysteriskt vrålande. Jag har provat att sätta mig brevid henne på golvet, men då vill hon bara sitta i mitt knä och hon slutar inte ens gnälla då!

SUR!

Någon enstaka gång är hon nöjd, men kanske lite väl tyst. Jag smyger in i vardagrummet för att se efter vad hon gör, får hon då syn på mig är det kört. Gnället börjar igen, nu lägger hon även till ett mema mema mema-ljud och ålar efter mig det fortaste hon kan. Efter några ål-tag (ja vad heter det då??) kommer hon på att det går fortare om hon kryper, så hon kastar sig upp på alla fyra, väl däruppe inser hon att hon KAN inte krypa och blir milt sagt hysterisk! Hon verkligen skriker rakt ut, hon blir så frustrerad och jag antar att mycket beror på att hon inte klarar av att krypa. Vi får väl se om det blir bättre när hon knäckt det där med krypning.

Fast hon är söt även när hon är arg!

Jäkla tur hon är så söt, ett litet leende från henne och allt är glömt och förlåtet.