Fasansfulla fantasier

Vi satt i vardagsrummet på morfars kalas när vi hör en duns från trappan. Jag tänker först att någon av ungarna har ramlat men hör plötsligt Tuva börja gallskrika. Jag springer självklart dit med hjärtat i halsgropen. Mattias har ramlat i trappan på väg ner, med Tuva i famnen. Vilken instinkt man har som förälder ändå, självklart tar man emot sig när man ramlar, men inte när man har sin bebis i famnen. Mattias ramlade i alla fall platt på rumpan, men Tuva satt oskadd kvar i famnen på honom. Dock blev hon tokrädd (men jag vart nog räddare). Och fy sjutton vilka hemska fantasier detta satte igång... Nu sover bebisen i vagnen, pappa Mattias sitter i soffan med öm skinka!