Dag 6

Jag är rödgråten, trött och plufsig och skulle helst av allt bara vara hemma med Tuva som nu inte har lika ont i magen. Vi har dock en återbesökstid på sjukhset klockan 9 så det är bara att pallra sig iväg.När jag byter blöja på morgonen ser jag att navelsträngsstumpen ramlat av... tack och lov, den var så äcklig! Resan till sjukhuset går bra och vi är framme i god tid. Det känns jätte skönt att få komma på återbesök. Barnmorskan låter mig prova en amingsnapp och herregud vilken skillnad, visst gör de första tagen ont men sen släpper smärtan helt. Tuva får amma medans barnmorskan tar blodprov på henne och hon reagerar knappt något alls. Hon väger Tuva som har gått upp 20 gram sen vi åkte hem från BB. Hon tittar sen igenom henne och säger att allt ser bra ut. Vi går på hörselscreening men tyvärr har Tuva för mycket vatten i öronen (förmodligen för att vi badade henne kvällen innan) för att man ska kunna mäta hennes hörsel, vi får en ny tid om två veckor.

Efter besöket på sjukhuset har vi planerat att åka till Solna för att shoppa lite nödvändiga saker. Det känns lite pirrigt; tänk om Tuva blir jätte ledsen när vi är där? tänk om jag behöver amma? Vi har skrivit en lista på det som ska handlas och vi betar av den så fort vi bara kan. Tuva får 2 nya pyjamaser och 2 nya filtar. Jag får några nya trosor och på apoteket hittar jag en jätte skön amningsbehå som är perfekt att sova i, köper även på mig två amningsnappar. I Solna träffar vi Hanna och Dylan som följer med oss hem, de har även Jenny med sig.

Somnat hos Jenny.

Hos moster Hanna.

Skön min!
Jag känner mig märkligt nog ganska pigg trots att jag inte sovit mycket alls under natten. Tanken är väl att jag ska gå och sova när Hanna och de åker hem, men strax efter de har åkt kommer morfar på ett spontanbesök. Jag försöker gå och vila en stund men har svårt att komma till ro, känner mig så uppfylld och lycklig! På eftermiddagen tar vi en promenad till Lidl med Dumle, så skönt att få röra på sig!Amningen fungerar utmärkt med nya amningsnappen och jag känner mig så lättad. Nu känner jag att jag kan trösta Tuva med bröstet mer och att hon kan få amma när hon vill. På kvällen har jag dock svårt att få amningsnappen att fästa ordentligt, nu tar tröttheten ut sin rätt och jag gråter och tycker att det är jättejobbigt. Mattias tröstar och lugnar mig och tillslut går jag och lägger mig och sover riktigt gott.