Födelsedattedittedag

I fredags var det dags att fylla år igen. Detta år var all fokus på dopet/Tuvan och jag blev bortprioriterad, men så kan det va! Inget slår min förra födelsedag:

Jag hade "gått över" ungefär 5 dagar men ville inte hoppas eftersom det inte var första gången som min mens var sen. Jag hade sen flera dagar tillbaka typiska menssymtom, dvs. ömma bröst och lätt mensvärk. Jag minns att min födelsedag inföll på en onsdag detta år och att vi höll på att planera en höstfest på jobbet. Vi skulle samma dag åka och handla till denna fest. Jag var på gynakuten den här morgonen och beklagade mig över mina ömma bröst för en barnmorskekollega. Hon frågade om jag inte kunde vara med barn? Och jo svarade jag, det är ju inte omöjligt. Hon tyckte att jag skulle gå och testa mig direkt där på jobbet men jag kände att jag nog ville göra det hemma i lugn och ro. Jag hade i vilket fall som helst bestämt mig för att inte testa mig förens på fredagen. I alla fall så åkte vi och handlade efter lunch och när vi var klara var klockan närmare 14. Jag skulle åka och parkera bilen men mina kollegor som varit med och handlat tyckte att jag kunde åka hem istället, det var ju ändå min födelsedag. Sagt och gjort, jag tog bilen hem istället för till parkeringen. Mattias skulle jobba kväll och jag skulle få roa mig med systrarna på IKEA. Eftersom jag egentligen skulle sluta 16 hade jag nu några timmar att slå ihjäl och graviditetstestet låg ju bara där i lådan och väntade. Det gick ju inte att hålla sig så jag gick in på toaletten och kissade på testet. Tittade direkt efter plusset men inget hände. Jaha, falskt alarm även denna månad var min första tanke och jag gick ut och plockade med något i hallen. Kikade in på testet efter någon minut och där var det plötsligt, PLUSSET! Det var så svagt och litet så jag vågade inte tro det. De där berömda 5 minutrarna hade inte gått så jag tog mig ut till köket och satt med bultande puls och inväntade provtiden. Tillbaka till testet och denna gång gick det inte att ta miste, där var ett starkt och tydligt PLUS och jag kunde inte hålla tårarna tillbaka.

När jag ser tillbaka på min graviditet och förlossning tror jag ändå att detta ögonblicket var ett av de största. Den känslan som det där lilla plusset framkallade, alla tankar, drömmar, förhoppningar och rädslor. Jag skulle bli mamma, det största, vilken otrolig känsla. Nu är hon här mitt lilla Tuva-troll och inget blev som jag hade trott, det blev större!