Första sprutan

avklarades på 3 månaders dagen, alltså i torsdags. Inte EN utan TVÅ sprutor fick den lilla, och det gjorde ont, på Tuvans ben och i mammas hjärta. Jag trodde inte att det skulle kännas jobbigt. Men när hon tittade på mig med sina stora ögon och darrande underläpp och såg ut som om hon undrade vad hon gjort för fel så kände jag mig som världens hemskaste mamma. Tack och lov glömmer de små fort. Mellan spruta nummer 1 och spruta nummer 2 (ungefär 30 sekunder) skrattade hon åt mig och när det väl var över var allt frid och fröjd.

Lilla plåstret på lilla låret...

Glad igen efter den hemska behandlingen!

Hon hade dock inte gått upp i vikt ordentligt, endast 140 gram på 2 veckor. Så nu är det intensivammning igen fram till nästa fredag då jag fått en ny tid på BVC. Hon hade växt på längden i alla fall, nu är hon 58,5 cm lång!

Eftermiddagen har varit en gnällig historia, kan det bero på att jag till middag igår och lunch idag åt fisksoppa med vitlök, aioli och vitlöksbröd?!