Dumleman

När jag var gravid fick jag nästan dagligen förfrågningar om hur lilla hunden skulle reagera när bebisen kom. Tänk om han blir jätte avundsjuk? Tänk om han inte tycker om bebisen? Hur ska det gå när med tanke på att han är så van vid att vara nummer ett? Hur ska han kunna fortsätta sova i sängen? Tänk va alla ska oroa sig. Jag var aldrig orolig, det sa jag också till alla som undrade. Jag har aldrig riktigt förstått det där med att ta ut saker och ting i förväg. Jag resonerade som så att det får helt enkelt lösa sig. Bebisen kommer komma, Dumle kommer finnas kvar och han får anpassa sig. Och tänk... bebisen kom och allt löste sig galant. Dumle var mindre intresserad när Tuva kom hem. Han märkte ju klart och tydligt att det var en ny person i lägenheten. Han sprang runt här som en tok och nosade. Tillslut hittade han det nya, nosade henne på huvudet, slickade henne på örat och gick och la sig igen! Jag visste visserligen att det inte skulle bli något problem, jag känner min vovve. Så här söta är mina smågrisar när de myser i soffan:

När vi fick hem vår fina vagn upptäckte vi att varukorgen är väldigt stor. Eftersom vi har en hund som älskar att gosa in sig på mjuka fluffiga ställen tänkte vi att han kanske kunde ligga där under vagnen typ när man åker buss och liknande. Härmodagen var jag hemma hos syrran och hennes kille och åt middag, jag tog bussen dit. När vi stod och väntade på bussen visade jag Dumle vart han kunde ligga. Han hoppade så gärna in under vagnen och låg där medan vi väntade på bussen, när jag hoppade på bussen, hela resan, när jag hoppade av bussen och halva vägen från bussen. Under kvällen gick han och la sig under vagnen flera gånger, det var tydligen mysigt. Bildbevis: