Första inlägget...

Tusan så spännande, har länge tänkt skapa en blogg och så med några enkla klick var det gjort! Passar på att skriva mitt första inlägg medans Tuva sover sött i vagnen, hon kommer förmodligen vakna vilken sekund som helst.

Idag har jag hitills (tror dock inte att det kommer bli någon större förändring under timmarna som är kvar på dagen) slappat big time. Jag har visserligen varit ute med hunden samt sprungit ner till Vi och köpt fil och godis, så jag har varit utanför dörren sammanlagt kanske 20 minuter idag. Men jag får väl skylla på att vädret inte direkt är lockande (gråmulet och duggregn). Jag ska bättra mig, jag lovar, både vad gäller utevistelsen och godiskonsumtionen. Jag borde verkligen promenera mera, både jag och Tuva gillar faktiskt att vara ute och gå. Under graviditeten klagade jag på att jag inte kunde gå långpromenader och nu när jag faktiskt kan röra mig obehindrat så är jag för lat... SKÄRPNING! Och Tuva då: jo hon sover som en liten prinsessa när vagnen rullar, så ingen ursäkt där inte!

Inatt skedde det jag inte trodde skulle ske förrens Tuva var typ 18 men, och håll i er nu, hon sov faktiskt i sin egen säng. Inte hela natten ska väl erkännas, men fram tills första amningen i alla fall. Och faktum är att både hon och jag sov jätte gott. Tuva sov från klockan 21 till klockan 02! Jag har ju trott att jag skulle ha svårt att koppla av om inte Tuva låg brevid mig, men det gick förvånansvärt bra, den rutinen kommer vi fortsätta med. Resten av natten sov hon ju i vår säng och efter att ha ammat vid 06 hade hon svårt att somna om igen. Jag kände mig inte färdigsoven så trollet fick finna sig i att sova en stund till. Hon somnade efter en hel del bök och stök på min arm och när jag vaknade vid 08.30 sov hon fortfarande. Jag lämnade henne i sängen och gick upp för att äta frukost. Saken var den att hon hade själv knorrat runt så att hon hamnat på mage, och hon sov så gott att jag inte hade hjärta att flytta på henne (både förlossningen och BVC tjatar på att barnen absolut inte får sova på mage). Sprang in och tittade till henne hela tiden som värsta hönsmamman och tillslut fick jag säga åt mig själv att jag och mina systrar sov på mage jämt och vi överlevde ju tydligen (förr i tiden var rådet att barnen absolut skulle sova på mage).

Det är så härligt att spendera dagarna med Tuva. För varje dag som går blir hon roligare och roligare. Jag lär mig mer och mer om henne. Och jag älskar henne mer och mer för varje dag som går. Ibland kan jag titta på henne och nästan börja gråta bara för att hon är så fin, och hon är min!!! Jag tycker nästan att jag är lite töntig, men jag skyller på hormoner. Hon har börjat prata en hel del, nu är det inte längre något tvivel om att det är det hon gör. Det fungerar bara några minuter dock, hela hon spänner sig, armar och ben fäktar och hon blir röd i ansiktet av ansträgningen. Hon studerar mitt ansikte och rör munnen som om försöker göra likadant som mig. Och sen efter minuter av koncentration kommer några små obegripliga pip ut och det slutar alltid med att hon blir tokarg och sätter igång att vråla, förmodligen för att det inte fungerar som hon tänkt sig. Lilla sötråttan...

Tuva har haft ont i magen idag och fisit som stora karln... tusan va den lilla söta kan fisa illa. Jag har skämtat med min syster att jag ska trycka upp en body åt Tuva där det står: Tycker du jag fiser illa skulle du träffa min moster. Det är inga tvivel om vem Tuva ärvt sin risiga mage ifrån. Jag tycker så synd om henne när hon får ont i magen, hela hon blir spänd och hon river och slår sig själv i ansiktet, lite självdestruktiv unge det där!

Nu ska jag återgå till min dagliga teverutin. Vi har ju bara 1:an, 2:an, 4:an och 9:an (ja 24:an, barnkanalen, och öppna kanalen men de kan ju knappast räknas) så det är ju inte direkt högklassig underhållning, men jag är en rutinmänniska.

Jag har inte fört över de senaste bilderna från kameran till datorn, men bjuder ändå på en (gammal som i typ 2 veckor sedan) idolbild på det vackraste jag vet: Tuva-trollet!